Fläckvis lyser höstfärgerna upp skogens dämpade toner och skapar en skön kontrast mot barrträdens dova grönska. Här och var hörs porlandet från bäckar – det enda ljud som kan uppfattas i den annars knäpptysta gammelskogen. Himlen är molnbetäckt och fukten mättar färgerna. Det är precis då man vill fotografera.
Jag älskar verkligen dessa underbara och orörda miljöer. Dalarna är en plats jag tänker återvända till så ofta jag bara kan!
På grund av skogsbruket har gammelskogen minskat kraftigt under 1900-talet. I södra Sverige är mindre än två procent av skogen numera ”gammal” och snart finns den bara kvar i reservat. Tråkigt tycker jag! Men visst är den vacker, trots sina naturliga inslag av död och förruttnelse?
Efter fyra dagar med familjen i Dalarna konstaterar jag att rakheten på träden som finns där uppe är riktigt imponerande! Skogen i Dalarna är fylld av naturliga lod som vilken byggmästare som helst skulle kunna rikta in sig efter! Ok, den ena tallen på bilden nedan är kanske lite sned. Men det var också den enda!
Hur som helst hade vi riktigt trevligt. Vi besökte björnparken i Orsa, dalahästtillverkningen och Falu koppargruva, som också var en trevlig plats, på sitt speciella sätt. Att stå där helt själv på kvällen och höra berguven hoa i solnedgången var en mäktig upplevelse. Nedan ser ni en bild på skogen ovanför Dalhalla, nära Rättvik. Fotograferad i gårdagens kvällssol. Klicka på bilden för att se den i större format.
Ovanför Dalhalla i Dalarna